svärföräldrar

Just det, svärföräldrar ja... Nu tror säkert alla att det ska komma en harang klagomål över hur jobbiga svärföräldrar är men icke!! Inte från mig inte.
Jag pratar nu om mina f.d. svärföräldrar, R & C, tillika mina barns farföräldrar. Finare människor får man leta efter!
Tänk er en stor varm famn att kliva in i så har ni dem i ett nötskal. De har kärlek å omtanke till alla å envar. Kända som okända. Min f.d. svärmor brukade t ex tillbringa varje helg med att besöka en äldre kvinna på långvården. Det var eg en okänd kvinna som hon börjat prata med i samband med att en släkting låg där och efter att släktingen dött fortsatte hon att besöka kvinnan. Min f.d. svärfar hjälpte till att lägga sten på vår dåvarande garageuppfart, +att han finansierade det hela. Vad ville han ha för tack tror ni? Jo, att vi skulle göra det samma för våra barn en gång. Så´na är de. Osjälviska och omtänksamma. Engagerade och närvarande. Jag är så glad att de finns!!! I synnerhet som mina barns far valt att sälla sig till de osynligas skara. Då känns det extra gott att barnen har en så´n nära å fin relation med hans släkt, trots att det geografiskt inte är jättenära. Varje lov brukar innebära en resa till farmor å farfar å jag vet att de har det så bra som det bara är möjligt när de är där! Detta inlägg är alltså skrivet tills deras ära å de förtjänar varje gott ord tiofalt!!! Minst!!!!! Älskar er!