Var ute å körde en sväng igår när bilhelvetet verkligen bestämt sig för att göra sitt yttersta för att förstöra min dag. Kylaren brukar läcka lite lagom för Tena Lady, men igår!!! Eländet la sig till med ett nytt skramlande ljud, hostade å hoppade som den värsta Patrik Sjöberg å se´n bara, stopp! Paniken spred sig sakta i takt med tutningarna bakom å till sist fick jag blåst lite konstgjord andning, precis lagom mycket för att rulla in på en näraliggande Shellmack där den dog igen, mitt framför vattengrunkan. Det rök från motorhuven å en dimma, värre än den vid Lutzern, spred sig över Göteborg när jag öppnade huven. En taxichaffis uppmärksammade min situation å han blev nog min räddare i nöden (om man nu kunde bli räddare än jag redan var). Mycket vänligt tog han kommandot över skrothögen, sa åt mig att inte fylla på vatten än, rören kan spricka, hällde i en gnutta vatten själv å attans vad det bubblade! Hade man haft spisar som fått vattnet att koka upp i den hastigheten hade man lätt konkurerat ut allt vad induktionshäll heter!Mer vatten å så ett försök att starta motorn, då såg vi den. Jätteläckan från nå´t rör mellan kylare å motor! (Var kom den ifrån??)En stund senare, å med en motor som svalnat någor försökte jag köra den halva kilometern hem. Jag lyckades! Folk tittade lite skumt på mig å mitt "lyxåk" när vi gled in på parkeringen. Kan det ha berott på att bilen pustade å frustade så att Zeke Varg bleknar i jämförelse? Vattenspåret jag lämnade efter mig lämnas utan vidare kommentar....
Jo jo, langa hit exorsisten bara! Nu ger jag upp! Här ska kollas bilannonser!
Men det har iaf varit uppehåll mellan regnskurarna idag :)
God kväll!
onsdag 19 september 2007
tisdag 31 juli 2007
svärföräldrar
Just det, svärföräldrar ja... Nu tror säkert alla att det ska komma en harang klagomål över hur jobbiga svärföräldrar är men icke!! Inte från mig inte.
Jag pratar nu om mina f.d. svärföräldrar, R & C, tillika mina barns farföräldrar. Finare människor får man leta efter!
Tänk er en stor varm famn att kliva in i så har ni dem i ett nötskal. De har kärlek å omtanke till alla å envar. Kända som okända. Min f.d. svärmor brukade t ex tillbringa varje helg med att besöka en äldre kvinna på långvården. Det var eg en okänd kvinna som hon börjat prata med i samband med att en släkting låg där och efter att släktingen dött fortsatte hon att besöka kvinnan. Min f.d. svärfar hjälpte till att lägga sten på vår dåvarande garageuppfart, +att han finansierade det hela. Vad ville han ha för tack tror ni? Jo, att vi skulle göra det samma för våra barn en gång. Så´na är de. Osjälviska och omtänksamma. Engagerade och närvarande. Jag är så glad att de finns!!! I synnerhet som mina barns far valt att sälla sig till de osynligas skara. Då känns det extra gott att barnen har en så´n nära å fin relation med hans släkt, trots att det geografiskt inte är jättenära. Varje lov brukar innebära en resa till farmor å farfar å jag vet att de har det så bra som det bara är möjligt när de är där! Detta inlägg är alltså skrivet tills deras ära å de förtjänar varje gott ord tiofalt!!! Minst!!!!! Älskar er!
Jag pratar nu om mina f.d. svärföräldrar, R & C, tillika mina barns farföräldrar. Finare människor får man leta efter!
Tänk er en stor varm famn att kliva in i så har ni dem i ett nötskal. De har kärlek å omtanke till alla å envar. Kända som okända. Min f.d. svärmor brukade t ex tillbringa varje helg med att besöka en äldre kvinna på långvården. Det var eg en okänd kvinna som hon börjat prata med i samband med att en släkting låg där och efter att släktingen dött fortsatte hon att besöka kvinnan. Min f.d. svärfar hjälpte till att lägga sten på vår dåvarande garageuppfart, +att han finansierade det hela. Vad ville han ha för tack tror ni? Jo, att vi skulle göra det samma för våra barn en gång. Så´na är de. Osjälviska och omtänksamma. Engagerade och närvarande. Jag är så glad att de finns!!! I synnerhet som mina barns far valt att sälla sig till de osynligas skara. Då känns det extra gott att barnen har en så´n nära å fin relation med hans släkt, trots att det geografiskt inte är jättenära. Varje lov brukar innebära en resa till farmor å farfar å jag vet att de har det så bra som det bara är möjligt när de är där! Detta inlägg är alltså skrivet tills deras ära å de förtjänar varje gott ord tiofalt!!! Minst!!!!! Älskar er!
måndag 30 juli 2007
Tsetseflugans hämnd :)
Gäääsp!
Vådan av att sitta å titta på en fridfullt ihoprullad liten misse torde vara att slöheten smittar. :)
I vårt ena soffhörn ligger just en liten skönhetsmisse, den sötaste man kan tänka sig!!! Med nosen, för tillfället, dold bakom tassarna och svansen elegant ringlad utefter kroppen ser hon så fridfull ut att jag får ta till braständstickor för att hålla mina ögon öppna. Då å då hör man små belåtna snarkningar från henne. Rogivande så det förslår å inte att jämföra med min fars tordönssnarkningar som ekar i kvarteret där mina föräldrar bor.
Jag minns att min bror, på den tiden han bodde hemma, mycket väl kunde höra dem genom vädringsspringan på fönstret när han traskade hemåt efter en utekväll. Jag minns oxå det år då vi hade förärat vår far en "solsäng" i födelsedagspresent och han "provlåg" den i hallen. Då hade alla vi barn (dvs alla 2) lämnat hemmet och den lilla lägenhet vi turats om att husera i (det skiljer 10 år på mig och min bror) uthyrts till någon annan. Naturligtvis somnade pappa så snart han placerat sitt huvud på madrassen, å hyresgästen fick avnjuta en snarkkonsert som hette duga! (Jo, det var en modig hyresgäst som berättade om det!)
Just den där förmågan, att somna överallt, det måste väl ändå vara tsetseflugans hämnd?
Å just idag tror jag att den drabbat mig.... zzzzzzzzzzzzzz
Vådan av att sitta å titta på en fridfullt ihoprullad liten misse torde vara att slöheten smittar. :)
I vårt ena soffhörn ligger just en liten skönhetsmisse, den sötaste man kan tänka sig!!! Med nosen, för tillfället, dold bakom tassarna och svansen elegant ringlad utefter kroppen ser hon så fridfull ut att jag får ta till braständstickor för att hålla mina ögon öppna. Då å då hör man små belåtna snarkningar från henne. Rogivande så det förslår å inte att jämföra med min fars tordönssnarkningar som ekar i kvarteret där mina föräldrar bor.
Jag minns att min bror, på den tiden han bodde hemma, mycket väl kunde höra dem genom vädringsspringan på fönstret när han traskade hemåt efter en utekväll. Jag minns oxå det år då vi hade förärat vår far en "solsäng" i födelsedagspresent och han "provlåg" den i hallen. Då hade alla vi barn (dvs alla 2) lämnat hemmet och den lilla lägenhet vi turats om att husera i (det skiljer 10 år på mig och min bror) uthyrts till någon annan. Naturligtvis somnade pappa så snart han placerat sitt huvud på madrassen, å hyresgästen fick avnjuta en snarkkonsert som hette duga! (Jo, det var en modig hyresgäst som berättade om det!)
Just den där förmågan, att somna överallt, det måste väl ändå vara tsetseflugans hämnd?
Å just idag tror jag att den drabbat mig.... zzzzzzzzzzzzzz
söndag 29 juli 2007
Välvilja in absurdum
Usch! Sitter här med 5 kilo ångest å 3 kilo irritation!! Det är inte för inte jag döpt min blogg till "totalt kaos", det finns en hel del så´nt i mitt liv nämligen, på gott å ont. Jag menar, ur kaos kom kosmos. Å andra sidan skulle jag inte stå ut med ett liv som bara var totalt ordnat å välplanerat. Det skulle vara tristess för mig. Lite kaos mår jag bra av. Just nu är det lite väl mycket bara.
Jag står inför en större förändring i mitt liv, vad det är tänker jag inte skriva här, inte än iaf, för det räcker inte orken till för och de som känner mig väl vet ändå vad det gäller.
Det är just det, att jag måste få ha mitt kaos nu, på mitt sätt, bearbeta det när jag orkar, på mina villkor. Men, så finns det då de som, av välvilja visserligen, anser att jag behöver älta detta igen å igen, med dem. Som frågar å tjatar å tar upp ämnet gång på gång, fast jag säger att jag inte orkar prata om det nu, att jag behöver smälta allt i min takt. Varför kan jag då inte få göra det???
Jag är inte en människa som stänger in mina känslor å går under av det. Jag är snarare raka motsatsen, blarrar å pratar om mina bekymmer, eller glädjeämnen, hej vilt. Jag tror på att man ska "prata av sig" men, som sagt, det ska ske på ens egna villkor.
Varför ska jag tvingas att bearbeta mina "bekymmer" på någon annans sätt?
Nu vet jag att personen i fråga vill mig väl, är en mycket nära vän och en god människa, det är inte tal om annat. Men ändå, låt mig vara!!! Var min vän men var det på ett sätt som jag önskar. Jag är glad för hennes stöd och hennes omtanke men jag klarar av att be om hjälp när jag behöver den. Nu behöver jag bara glada samtal, tokiga påhitt och skratt. Dystra tankar behöver förpassas från dagen, de kommer ändå varje morgon och så lär det fortsätta ett tag, tills bitarna faller på plats.
Jag står inför en större förändring i mitt liv, vad det är tänker jag inte skriva här, inte än iaf, för det räcker inte orken till för och de som känner mig väl vet ändå vad det gäller.
Det är just det, att jag måste få ha mitt kaos nu, på mitt sätt, bearbeta det när jag orkar, på mina villkor. Men, så finns det då de som, av välvilja visserligen, anser att jag behöver älta detta igen å igen, med dem. Som frågar å tjatar å tar upp ämnet gång på gång, fast jag säger att jag inte orkar prata om det nu, att jag behöver smälta allt i min takt. Varför kan jag då inte få göra det???
Jag är inte en människa som stänger in mina känslor å går under av det. Jag är snarare raka motsatsen, blarrar å pratar om mina bekymmer, eller glädjeämnen, hej vilt. Jag tror på att man ska "prata av sig" men, som sagt, det ska ske på ens egna villkor.
Varför ska jag tvingas att bearbeta mina "bekymmer" på någon annans sätt?
Nu vet jag att personen i fråga vill mig väl, är en mycket nära vän och en god människa, det är inte tal om annat. Men ändå, låt mig vara!!! Var min vän men var det på ett sätt som jag önskar. Jag är glad för hennes stöd och hennes omtanke men jag klarar av att be om hjälp när jag behöver den. Nu behöver jag bara glada samtal, tokiga påhitt och skratt. Dystra tankar behöver förpassas från dagen, de kommer ändå varje morgon och så lär det fortsätta ett tag, tills bitarna faller på plats.
lördag 28 juli 2007
Ja, inte vet jag och Arvikafestivalen
Jaha, vad gör jag då här? Har nog inte riktigt tänkt igenom varför jag skulle börja blogga men i skrivandes stund känns det som en inte alltför dum idé. Dessutom gillar jag ju att skriva och det händer att en å annan tanke far genom mitt lilla huvud även om en å annan säkert skulle ifrågasätta det...
Ska jag nu skylla på nå´n utlösande faktor så får det bli Mikael (samtalmedsolen), vars bekantskap min kära sambo å jag gjorde igår, på The Dubliner, här i Gbg. Alltid kul att träffa nya människor!
Arvikafestivalen ja, det måste ju bara kommenteras!
Jo, vi var där, som festivalbesökare, inte vuxenvandrare...
Är det inte lustigt att kidsen ser så chockade ut bara för att ett par stolliga människor i de 40 dyker upp på festival? Jag menar, kolla på scenen, hur gamla är inte de?? Om folk i den åldern kan spela musiken, varför ska då folk i samma ålder inte kunna gå å lyssna på den???
Å andra sidan verkar de positivt överraskade. På min första Arvikafestival t ex (har bara varit där 2ggr) fick jag frågan "Bor du här? I tält? Nähä, vad häftigt!!" Det tog en stund innan jag fattade vari det häftiga låg - att en som var så "gammal" bodde i tält på en festival. :)
I år fick jag "pensionärsrabatt" på en burk cola, för att jag såg ut som "morsor på sta´n":)
Konserterna var såklart kalas! Frontline Assembly, VNV Nation och inte minst In Flames, alltid lika bra! Låt mig utnämna Anders till den sångare som har det absolut coolaste mellansnacket!!! Alltid lika suveränt trevlig! Avspänd å rolig. (Jag menar, Hultsfred förra året: "Ta på er solglasögonen för ikväll kommer vi att vara lysande!" Å det var sant!)
Årets lustigaste incident var under konserten med Pain. Tägtgren och co headbangade loss på scen å plötsligt ser man hur basisten (tror jag det var) står med håret intrasslat i mikrofonstativet, alltmedan en kille i teamet frenetiskt jobbar med att trassla loss honom! Behöver jag tillägga att det var konsertens höjdpunkt?!
Varning! Här kommer lite moraltantssnack. Känsliga läsare ombedes sluta här.
Jag anser mig vara ganska härdad i festvalsammanhang. Jag menar det svinas å kissas å skräpas ner lite här å var å bajamajorna är fyllda till brädden, so what? Jag överlever. I år, däremot, blev jag liiite trött på somliga... Se´n ett par år tillbaka avnjuter vi lyxen av att bo i en gammal skruttig husvagn på festivalerna. Underbart å guld värt! Husvagnscampingen brukar inte bli riktigt lika illa tilltygad som den övriga, man har iaf inte bekymmer med att snubbla över tältpinnar å annat när man traskar hemåt i natten.
På campingen kissar många "i det fria" men det brukar begränsa sig till näraliggande buskar å staket. Så var dock icke fallet i år. Våra drängfulla grannar verkade finna nöje i att kissa så nära husvagnarna som möjligt. Iofs krävdes det två man att hålla den värste syndaren upprät vid tillfällena, men ändå. Å spydde precis utanför gjorde han oxå. Usch!!!! Sista kvällen kom jag på en snubbe med att stå å kissa direkt på vår husvagn. Då brast tålamodet! Det föranledde till mer än en morrning kan jag lova! Grrrrr!!!! I så´na lägen är man tacksam att vädret ändå var som det var, regnet spolade bort det mesta. Vågar knappt tänka på hur det hade luktat annars...
Som ett sista gnällande från denna "tant" kommer härmed ett starkt ogillande av folk som spelar en och samma låt i timmar och dagar i sträck med PA-högtalare till förtret, inte bara för oss, utan hela campingen! Jag vill ALDRIG MER höra "Electric" med Leila K!!! Låten var usel från början och den blir inte mindre usel efter denna upplevelse.
Det var allt för idag. Ingen vet när det kommer mera men att det kommer, det vet jag. God natt.
Ska jag nu skylla på nå´n utlösande faktor så får det bli Mikael (samtalmedsolen), vars bekantskap min kära sambo å jag gjorde igår, på The Dubliner, här i Gbg. Alltid kul att träffa nya människor!
Arvikafestivalen ja, det måste ju bara kommenteras!
Jo, vi var där, som festivalbesökare, inte vuxenvandrare...
Är det inte lustigt att kidsen ser så chockade ut bara för att ett par stolliga människor i de 40 dyker upp på festival? Jag menar, kolla på scenen, hur gamla är inte de?? Om folk i den åldern kan spela musiken, varför ska då folk i samma ålder inte kunna gå å lyssna på den???
Å andra sidan verkar de positivt överraskade. På min första Arvikafestival t ex (har bara varit där 2ggr) fick jag frågan "Bor du här? I tält? Nähä, vad häftigt!!" Det tog en stund innan jag fattade vari det häftiga låg - att en som var så "gammal" bodde i tält på en festival. :)
I år fick jag "pensionärsrabatt" på en burk cola, för att jag såg ut som "morsor på sta´n":)
Konserterna var såklart kalas! Frontline Assembly, VNV Nation och inte minst In Flames, alltid lika bra! Låt mig utnämna Anders till den sångare som har det absolut coolaste mellansnacket!!! Alltid lika suveränt trevlig! Avspänd å rolig. (Jag menar, Hultsfred förra året: "Ta på er solglasögonen för ikväll kommer vi att vara lysande!" Å det var sant!)
Årets lustigaste incident var under konserten med Pain. Tägtgren och co headbangade loss på scen å plötsligt ser man hur basisten (tror jag det var) står med håret intrasslat i mikrofonstativet, alltmedan en kille i teamet frenetiskt jobbar med att trassla loss honom! Behöver jag tillägga att det var konsertens höjdpunkt?!
Varning! Här kommer lite moraltantssnack. Känsliga läsare ombedes sluta här.
Jag anser mig vara ganska härdad i festvalsammanhang. Jag menar det svinas å kissas å skräpas ner lite här å var å bajamajorna är fyllda till brädden, so what? Jag överlever. I år, däremot, blev jag liiite trött på somliga... Se´n ett par år tillbaka avnjuter vi lyxen av att bo i en gammal skruttig husvagn på festivalerna. Underbart å guld värt! Husvagnscampingen brukar inte bli riktigt lika illa tilltygad som den övriga, man har iaf inte bekymmer med att snubbla över tältpinnar å annat när man traskar hemåt i natten.
På campingen kissar många "i det fria" men det brukar begränsa sig till näraliggande buskar å staket. Så var dock icke fallet i år. Våra drängfulla grannar verkade finna nöje i att kissa så nära husvagnarna som möjligt. Iofs krävdes det två man att hålla den värste syndaren upprät vid tillfällena, men ändå. Å spydde precis utanför gjorde han oxå. Usch!!!! Sista kvällen kom jag på en snubbe med att stå å kissa direkt på vår husvagn. Då brast tålamodet! Det föranledde till mer än en morrning kan jag lova! Grrrrr!!!! I så´na lägen är man tacksam att vädret ändå var som det var, regnet spolade bort det mesta. Vågar knappt tänka på hur det hade luktat annars...
Som ett sista gnällande från denna "tant" kommer härmed ett starkt ogillande av folk som spelar en och samma låt i timmar och dagar i sträck med PA-högtalare till förtret, inte bara för oss, utan hela campingen! Jag vill ALDRIG MER höra "Electric" med Leila K!!! Låten var usel från början och den blir inte mindre usel efter denna upplevelse.
Det var allt för idag. Ingen vet när det kommer mera men att det kommer, det vet jag. God natt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)